C a m i l l a

Nu börjar det hända lite grejer, sakta men säkert.
Nu i veckan så kommer en mäklare för att värdera lägenheten, och sen veckan därpå blir det fotografering och så läggs den ut för försäljning! Bara att hålla tummarna nu!!
Sen på fredag så har jag ett möte med banken för att se om jag får nå lån nu när jag blivit arbetslös pga armjäveln... Om jag väl får lägenheten såld så ska det inte vara nå större problem =) *Håller dubbla tummar*

Det enda som stör mig just nu är Biggest Loser, haha nä jag skojja bara, jag ska inte älta i de där soporna nå mer =P
Nä, men arbetsförmedlingshelvete... Ni kanske kommer ihåg floppen när jag var där sist.. 1 timme, utan att få nått gjort. Nu väntar jag på att få komma o träffa den där rehab-handläggaren men de skickar ju aldrig nån kallelse.. Hur lång tid kan det ta att boka en tid o sen skicka ett brev? Eller ett mail, för den delen.. Fattar inte vad det sitter i? Jag vill ju börja jobba!!!

Tänk vilken skillnad det har varit på mig o alla andra sjukskrivna.. Här har man gått i 2 år utan att arbeta, men har hela tiden velat arbeta... O sen hör man skräckexemplen på dem som har haft en infarkt, men måste fortsätta jobba... Det är ju sjukt!! Rösta inte på alliansen igen, det säger jag bara...

Tänk vad paff jag blev när jag frågade försäkringskassan för typ ett år sedan om jag fick hjälpa till på Alnös kansli.. Då var det tvärt nej! Man fick absolut inte hjälpa någon, utan man skulle vara hemma o bli frisk... vilket skämt det kändes som...

Ojojoj vad jag har mycket agg i kroppen. Jag är ju som en tickande bomb =P Haha nä, jag är glad innerst inne, blir bara lite lätt uppretad av småsaker =)

Ja äe intee BITTER.....

Åh, när jag trodde att allt skulle ordna sig idag så visar det sig att jag måste vänta ännu längre...
Var till arbetsförmedlingen idag o var verkligen redo att få kasta mig in i nått nytt jobb, eller i alla fall prata om hur framtiden ska se ut.
Meeen när jag väl kommer dit så kommer inte min handläggare för att hämta mig.. Jag sitter där o ser allmänt dum ut =)
Till slut kommer någon o frågar vem jag ska träffa o jag säger hennes namn. Jag blir uppvisad till hennes rum o där sitter hon helt oförberedd på att få besök.. Nämen oj... hade det blivit nå krångel igen? Som vanligt när jag ska träffa läkare o andra viktiga personer..
Aja, det stod i datorn att jag hade tid med henne, hon hade bara glömt att skriva upp det... AAAHHHH!!
Jaja vi pratade lite o hon kom fram till att jag skulle träffa en annan handläggare som var mer specialiserad på rehab-arbeten..
Vi gick ner o sökte någon, men väl där så sa de att jag skulle träffa min tidigare handläggare eftersom systemet inte hade bytt sen sist jag var där. Han, den gamla handläggaren, är för övrigt världens seegaste o han kan verkligen inte peppa en att söka jobb...
Okidoki, vi gick upp för att träffa honom, men han kunde inte hjälpa mig utan skrev en "remiss" till en annan handläggare som inte var där just idag...
I stället så får jag vänta några dagar på att få en kallelse.

I 1 TIMME var jag där utan att få någonting gjort!!!! Seriöst???? Ska det vara så?

Har verkligen vänt på dygnet.. går o lägger mig vid 3 på nätterna o sover till 12.. det är inte bra.. Men ikväll så ska jag lägga mig senast 1 och ska kliva upp kl 8!!
Vaknade till vid 10 imorse o tänkte kliva upp, men som vanligt så skulle jag bara ligga o "dra" mig ett tag, o vips så var kl kvart i 12...

Jaja, nu ska jag snart iväg till handrehab för att få nån rätsida på armjäveln min..
Ni som har följt min blogg tidigare vet ju vad som hänt och det kanske kommer som en chock, men jag är fortfarande inte bra i armen.. Det har ju blivit en operation till i maj..
Är det nån som kan förstå hur less jag är på det här nu!!
Usch, klaga, klaga, klaga...

Nä nu ska jag försöka få i mig nån frukost..

Byebye

Men hur less kan man bli på en skala?
Idag var jag till sjukhuset för att röntga armen o sen träffa läkare o handrehab. Då visar det sig att armen inte har läkt ihop ett skit på de här tre månaderna!!!
Tydligen så är det en glugg eller nått mellan benpiporna som inte växer ihop... Armen hålls endast ihop tack vare plattan som jag har inopererad och det är stor risk att den inte kommer att hålla eftersom all belastning läggs på den..
Nu är jag fortsatt sjukskriven i 2 månader till o läkaren hoppas att det ska vara nån tillstymmelse till att benen läker ihop men om de inte gör det så måste jag operera mig IGEN!!!! Då ska de sätta dit ben där det fattas.
Jamen fy faan kan ni fatta hur jobbigt det här är.. Jag avlider snart.. orkar inte..
4:e gången gillt kanske? Det är fan onormalt att ha sånna här problem.. Inom 2 år så hinner man bryta armen 2 gånger o operera den 2 gånger...
Nu ska jag gå o halsa 1 liter mjölk tror jag.. Verkar som man är benskör i ung ålder..

Det här var tider det...



Åh jag längtar så sjukt mycket efter fotbollen!!! Jäklar arm... kan den bli bra nångång så jag kan börja träna igen!!!!!!!!
Jag vill, jag vill, jag vill!!!!!!!!!

God morgon!
15 minuter har tillbringats till att göra en sketen liten frukost till mig själv.. Pelle drog iväg för nån timme sen till Sättna med Martin. Jag hade inte en tanke på frukost då, så nu fick jag stå mitt kast.. Fattar ni.. 15 minuter, då har jag åstadkommit 3 hårdbrödsmörgåsar med smör o ost, ett glas oboy (öppning av mjölk...) o kaffe.. herregud..
Snälla alla ni, kan ni inte prova på att köra allt med vänsterarmen en dag? Ni kan inte använda högern, utan ALLA vardagsgöromål ska göras med vänster.. det är svårare än vad man tror..

Igår försökte jag öppna en troccaburk, det gick inte.. Haha det är ju så man skrattar vad löjligt det är asså.

Värken kommer o går som den vill.. Igår fick jag jäkligt ont, jag tog en alvedon o fick lägga migg ett tag. Inte så roligt =( Men i övrigt måste jag säga att det går jäkligt bra. Men jag är ju som sagt van numera =)
Jag är helt övertygad om att jag inte hade varit på lika bra humör om jag hade haft gips..

Förresten, igår blev jag bjuden på lunch av Tompa o Peter. Det var trevligt =) Jag har sån tur som har vänner som rastar mig lite då o då =) hihi

Nu ska jag ta en värktablett o äta mina hårdbröd.

Hej. Förvarning om typ världens längsta inlägg =) Men det är lite roligt emellanåt =)
Operatonen gick bra o de har lagt in en platta i armen som ska stabilisera så pass mycket att jag slipper gipset!!! Åh jag är så lycklig!!! Fy fasen vad skönt...

Vägen ha ändå varit lång till nu..
Jag skulle vara på plats kl 12.00. 1 timme senare ropar doktorerna upp mitt namn, äntligen tänkte jag. Men då får jag beskedet att det är en patient innan mig, så det kan ta lite tid.. Börjar kl dra sig mot 16 tiden så skulle jag få komma tillbaka en annan dag. Åh neeeejj skrek jag i mitt huvud, men jag var lugn o gick o satte mig i väntrummet igen.

Jag hade varken ätit eller druckit sen dagen innan kl 17.00 så jag började bli rejält hungrig!
Kl 14.00 kom en sjuksyster in till mig o frågade om jag ville ligga i en säng istället för sitta på de hårda stolarna. Hon såg på mitt ansikte att jag hade varit utan mat länge.. Jag var likblek. När jag väl skulle ställa mig upp o följa efter så blev jag alldeles yr. Hon fick mer eller mindre leda mig mot sängen. Frusen var jag oxå.. Jag la mig ner på sängen o tog fram min musik o korsordstidningen. Efter ett litet tag var jag tvungen att kliva upp igen för att be om en filt för jag frös så mycket.

Jag kanske hade legat i sängen en timme o var precis på väg att somna, då knackar det på min axel o en syster säger att jag ska göra mig klar för operation. Det var verkligen på håret att jag skulle hinna...
På med alla "fina" kappor/klänningar o strumpor, sen skulle de sätta dropp..
Jag vet inte vad som har hänt med mig, det verkar vara helt omöjligt nu för tiden att sticka mig. Eller att sticka går ju hur bra som helst, men sen att hitta rätt/nått är en annan femma..
Två sjuksystrar försökte, jag tror de stack 3 gånger var, sen gav de upp.. De på operationen skulle få göra det efter att jag somnat istället..

Sen var det dax att rullas ner. Den sista frågan jag får av doktorn innan jag rullas bort var: - Visst var det vänster arm...   VA!! Nej stopp nu... Höger arm är den som ni ska såga upp.. Herregud, var man inte nervös innan så blev man det efter en sån fråga..
Som det lät på doktorn då så skulle jag få helarmsgips igen.

Sen var det dax för sövning. En utav narkosläkarna såg ut som "Elins" Jesper... Blev lite pinsamt tycker jag =) Ligger man där o ska försöka vara trevlig lixom.  Jag kan tänka mig hur jag såg ut.. Som en albino.. Inge smink + likblek. Hursomhelst, den här "Jesper" var nog nybörjare för han satte blodtrycksbandet ut&in o sen när han skulle sätta EKG så tänkte han sätta alldeles för många.. Tur att den andra mannen var där o styrde upp alltihop =)
Sen var det dax för lustgas o först så berättar han att nu kommer det börja snurra i skallen, men det gjorde det inte för mig så jag började nästan få panik. Är det nån som sett Awake? Han som blir sövd fast han har all känsel kvar men inte kan förmedla sig... Så trodde jag att det skulle bli för mig.. Jag såg mig själv ligga inne på operationen o vara vaken fast alla tror att jag sover.. Usch o fy.. Nåja, jag drog djupare o djupare andetag i hopp om att känna nått o nån sekund senare började det snurra i skallen o jag kände mig lugn igen... =)
Sen sa han att jag skulle höra lite konstiga ljud o det gjorde jag. Sen måste lustgasen ha gått in för jag kände hela kroppen bli tung fast ändå lätt o så tyckte jag att narkosläkaren var så himla duktig som kunde beskriva precis hur jag kände mig.. Han sa nu kommer det låta som du är inne i en plåtburk, jag flinade rejält där under masken o funderade på hur han kunde veta det, det lät verkligen så =) Haha jag såg nog ganska rolig ut.. Ligger där under masken o nickar o ler som en galning. Han såg nog att jag log stort för han sa, ja visst är vi duktiga som vet precis hur det är..
Så här efteråt så funderar jag på hur det egentligen låter i en plåtburk.. Jag har aldrig varit i en plåtburk... =)
Sen sa han något mer där jag bara uppfattade hälften o sen är det svart..

Några timmar senare vaknade jag på uppvaket. Jag sneglar med trötta ögon mot armen. Tar min friska hand över armen o märker att jag inte har något gips... Men vafan, har de glömt gipset? Ska jag behöva gipsas efteråt?? Yrvaken som jag är hugger jag tag i nån sköterska o mummlar nått om gipset.. -Hallå, läkaren sa att jag skulle ha gips, var är gipset? Somnar om, vaknar, samma visa igen. Tar nån sköterska o frågar gips gips var är gipset, ska jag inte ha gips? Somnar, vaknar o samma grej igen =) Haha de lär tro att jag var helt galen =) Surra som en galning om detta gips... Det visade sig att jag skulle få slippa gipset, gissa om jag blev glad!!!
Sen hade jag en jävulsk värk i armen.. 3 gånger fick de ge mig smärtlindring för att värken inte släppte.. Det var inte roligt..
Sen sov jag som en stock, vaknade, försökte hålla ögonen öppna, somnade igen.. Jag var helt groggy.. Sov tydligen väldigt tung enligt sköterskorna... Fast jag vaknade då o då av mina egna snarkningar =) Hehe stackars de andra som låg där =)

Tiden rann iväg o uppvaket skulle stänga för kvällen, så jag blev flyttad till observation på akuten eftersom jag bara sov o sov o sov...
Väl där tyckte jag att klockan började bli sen o att det var dax för mig att åka hem. Jag plingade på klockan o sa att jag kände mig redo att åka hem. Först skulle jag gå o kissa sa de. De ville kolla så att det fungerade som det skulle.
Visst tyckte jag. Nemas problemas.. Jag tog av mig "klänningen" o började ta på mig mina kläder. När jag böjde mig ner för att dra upp byxorna så snurrade det till rejält. Jag var tvungen att sätta mig på sängen. Jag måste nog kräkas sa jag till systern. Hon hämtade lite vatten åt mig, sen kom det en kaskad av gul vätska ner i kräkpåsen. Usch jag spydde som en gris.. Systern kollade på mig o sa att jag blev väldigt vit om nosen o att det verkligen inte var dax för mig att åka hem. Jag fick så snällt krypa upp i sängen igen..
Jaha typiskt... Jag vilade mig ett tag o sen såg jag på klockan att Pelle snart skulle sluta jobba. Jättebra tänkte jag, då kan Pillan hämta mig så kan vi hämta upp Pelle efteråt. Jag rinde på klockan igen, men ingen kom så då klev jag upp o på skakiga ben tog jag mig till toaletten. Allt gick bra o jag såg några engångstandborstar, tog en o borstade. Gud vad skönt att slippa det där lösningssmaken jag hade i munnen sen kräket.. Med ett kraftig dubbelseende tog jag mig tillbaka till sängen. Jag ringde en gång till på klockan o började klä på mig resten av kläderna o packa ihop mina saker. En syster kom o jag sa att nu känner jag mig klar, jag har kissat o det gick bra, jag känner mig inte så yr utan mår bra =) BIG LIE =) Hursomhelst så fick jag gå.

Ute i väntrummet satt Pillan o Jerry o väntade. Jag hade svårt att fokusera blicken o var väldigt ostadig om man säger så.. Vi åkte o köpte en glass, jag hade hoppats på att få i mig den men jag tog bara en minimal tugga sen började jag må illa så jag kunde inte äta mer.. Pillan sa att jag var likblek i ansiktet. Vi hämtade upp Pelle o sen åkte vi hem.
Väl hemma så tar jag av mig jackan o märker att jag fortfarande har droppnålen kvar i armen.. Pelle o jag får operera lite hemma o tar bort den, hehe inge vimsig man lär ha varit inne på sjukhuset då.. Antingen så glömde dom ta bort den eller så var det jag som hetsade på med jackan... Skulle tro att det var min hets =)

Idag åt jag för första gången på 45 timmar.. Asså fatta, nästan 2 dygn utan mat.. En kokt med bröd blev det =) Smarrigt!! Nån vidare matlust finns inte, jag är rädd att kräkas..
Pillan kom förbi här idag o kollade på mitt ansikte. Hon blev helt förvånad att jag hade så mycket färg i ansiktet, jag hade tydligen varit galet blek igår när hon hade sett mig...

Summasumarum så mår jag toppen nu! Jag har fått försäkringspengar o slipper gips, det var länge sen jag var så här glad =)
Visst har jag en grym värk emellanåt men det gör ingenting. Bara känslan att inte vara fången i ett gips dövar den värsta smärtan =) Nu har jag bara ett bandage ju, vilken baggis =)

Nu drar jag... Håll tummarna för mig!

Ja, imorgon smäller det.. Sen väntar minst 6 veckor i handikappat tillstånd. Fy faaannnn.
 Idag har jag tillbringat dagen till att storstäda lägenheten. Jag kände att jag måste göra det. Stackars Pelle kommer ju få sköta allt nu framöver, matlagning, diskning, städning, tvättning.. Allt det roliga

Jag har även ringt försäkringsbolagen och lite annat och det verkar som jag kommer få lite ersättning för min sjukskrivning =) Äntligen!! Jag har varit lite orolig över hur jag ska ha klarat mig, men nu är det löst =)
Det är i alla fall en liten tröst...

Hej hopp!
Idag har jag gjort min sista dag på Charm för många veckor framöver...
Det är bara en vecka kvar till gipset nu.. Fy fan på ren svenska!

Jäklar vad irriterad jag blev på vägen hem från jobbet.. På motorvägen är det nån idiot som ligger o kör 70! Men åh, ibland vill man bara preja folk av vägen. Det är ju farligare med folk som kör för sakta än för fort, eller?

Gårdagen tillbringades på Hartung med Elin o Pillan. Jättehärligt väder med massor av sol som brände min rygg. Ni kan kalla mig kräftan nu =) Idag är jag fortfarande jätteröd på ryggen, ont gör det oxå,  kanske tar en bild o lägger ut lite senare ikväll.
Även denna dag blev det ett dopp i det blå. 3 dar i rad har det blivit bad. Stina kom på att det kanske var min kropp som skrek efter att få bada nu eftersom det kommer bli lite av det sen, med tanke på gipset... Kan mycket väl vara så =)

Nu håller mina ögon på att gå i kors av trötthet. är fortfarande sjuk..
Ska ta min eftermiddagslur nu, natti natt.

Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag..
Om de bara hade satt in en platta första gången jag bröt armen så har jag aldrig brutit den igen, dvs den hade inte läkt fel o jag hade sluppit gå gipsad 3 gånger på ett år, varav 2 somrar!!

Fy fasen, igår fick jag världens panikångest-attack. Tårarna bara började spruta o jag kunde knappt andas..
Jag tror inte man kan sätta sig in i hur jobbigt o ont det gör om man inte varit med om det själv.. Speciellt när det är högerarmen.. Man blir ju helt jävla handikappad. Kan inte bre en macka, borsta tänderna som vanligt, sminka mig, sätta upp håret, köra bil, öppna ett mjölkpaket, skriva, knappa normalt på datorn m.m m.m m.m m.m...............................

Jajaja sluta tjata...

Idag har Pelle o jag varit till mormor o morfars lägenhet för att lägga golv. Det har gått bra, det är lite roligt att lägga golv faktiskt =) Enklare än vad man tror..
Sen åkte jag i väg till träningen. Jag fick en riktig genomkörare på båda vaderna o det behövdes.. Min vänstervad är nära på att krampa när jag går vanligt.. Vette fasen vad det är. Måste hälla i mig vatten nu för imorgon är det match o då måste vaderna fungera!!

Innan matchen imorgon ska Jenny Loo klippa mig o slinga mitt hår, det ska bli spännande =)
Förmodligen så blir det en toppning o lite blondare slingor.
Måste försöka piffa upp mig lite inför helgens återträff. Herregud!! 10 år sedan man gick ur 9:an.. Tiden går fort må jag säga..
Tur att man har åstakommit så himla mycket under den här tiden, så man har nått att skryta om... ELLER INTE!!! Åh ångest igen =)
Inge kläder har jag att ta på mig heller.. Får väl ta en plastsäck eller gå naken..
Ska nog gå en sväng på stan på fredag med Elin o Katta. Hoppas att jag hittar något billigt då.

Nu åter till min mafia =)

Jaha, då är det klart då...
9 juni ska min arm opereras.
Äntligen fast ändå inte... Nu när jag väntat så länge så har jag lika gärna kunnat vänta över sommaren.. Det är inte speciellt roligt att gå med gips i sommarvärmen... Bökigt när man ska bada o allt sånt..
Bajstråkigt med gips..
Fick ont i magen oxå när beskedet kom.. Jag vill inte ha den där smärtan igen. Allt känns jobbigt nu =(

Såhär ser jag snart ut..

Idag har jag varit iväg o hälsat på min kära morfar som ligger på sjukhus. Han har problem med fötterna o ska ligga kvar ända tills på fredag. Stackars älskade morfar, det är så tråkigt att ligga på sjukhus.. Jag ska dit imorgon igen =)
Det är nog lite jobbigt för kära mormor oxå, som ska vara hemma o sköta alla sysslorna, o samtidigt vara med morfar på sjukhuset...
Åh mina två älsklingar, jag älskar er så mycket!!

Jag känner mig så på gång, med fotbollen, det är så roligt! Det tråkiga är att jag inte vet hur mycket jag kommer få spela.. Snart (hoppas jag) blir det operation på min arm o då väntar gips o rehab.. Får väl satsa på höstsäsongen, precis som det blev förra året =( Bajs...

Idag när jag var o hälsade på morfar så gick jag förbi ortopeden o frågade efter min journal som jag bett om för 6! veckor sen.. Hon i receptionen kom till o med ihåg mig för jag har varit där en gång till för 4! veckor sen o efterlyst den..
Hon sa att den borde ha kommit till mig o gick för att kolla i min "pärm". Då visade det sig att den var inte där.. Nehe, nej men tackar.. Hon hade ingen aning om var den var men skulle efterlysa den.. Hon tog mitt nummer o skulle återkomma så fort hon hittade den. MEN BRA KOLL DE HAR DÅ!!!!!!!!!!
Sen frågade jag om hon kunde kolla om det var satt någon operationstid på mig, men då visade det sig att jag inte ens stod i kö för operation.. MEN HALLÅ!!! Jag har ju väntat hur länge som helst...

Senare på eftermiddagen ringde receptionisten upp mig, då hade de hittat min journal. Den låg på en läkares kontor.. Den har legat där sen sist jag var på sjukhuset, o det var.. eh, 19:e februari.. Vad trött jag blir!! Tack vare deras strul så har min anmälan till HSAN gått ut o jag måste göra en helt ny anmälan. Den gamla makulerades eftersom det inte hade inkommit tillräckliga uppgifter om läkare o tidpunkter.. Nä, men lätt då när man inte får sin journal i tid!! Även att jag har varit in o påminnt dem o sagt att det är bråskande..
JÄVLA SJUKHUSHELVETE!!! Ursäkta, men blir så irriterad!!

Så ny har jag fått spytt lite galla..

Annars har dagen varit bra =)
Gjorde förresten jäkligt goda pannbiffar idag. Mums filibuublan!

Det blev ett blandat inlägg det här =) Upp o nergångar, med o motgångar, regn o sol, svart o vitt, kiss o bajs, natt o dag, ris o ros, god o elak, klok o dum, choklad o lakris, högt o lågt, Camilla o Pernilla, hej o hejdå =)

Nu har man suttit i luren hela morgonen o ringt runt till alla företag o myndigheter m.m. Det tar verkligen musten ur en..
Inga pengar får man från försäkringsbolagen eftersom jag måste operera mig först innan sjukdagarna börja gälla.. HSAN väntar på min anmälan, men den kan jag inte skicka förrän jag fått min journal av sjukhuset (vilket verkar ta väääldigt lång tid)..
Försäkringskassan har inte fått in nån anmälan från min arbetsgivare att jag är sjuk(skriven), vilket betyder att det kommer ta låång tid innan jag får mina pengar.. Först ska arbetsgivaren skicka in papperen, sen ska de skicka en blankett till mig, jag ska skicka tillbaka den + sjukskrivningspapper, sen utreds de, sen blir det pengar..
Förra gången jag var sjukskriven fick jag vänta i över 2 månader på mina pengar..
Denna månad ska jag förväntas leva på 334kr som jag fick i lön.. Tackar!!!! Hur fan ska det gå till?
Som tur är hade jag 5000 kr på mitt sparkonto, där återstår nu 900kr..
Förra gången hade jag typ 30000 sparade som gick upp i rök under tiden jag var hemma.. Hur ska det gå denna gång? Jag kommer ligga kraftigt minus.. Stackars Pelle kommer få dra ett tungt lass den här månaden..
Jag orkar inte!
Är det nån som vill skänka mig lite pengar eller kanske bjuda på lunch/middag?

Fan vad irriterad jag blir!!! Ska jag behöva gå till SOC(ialtjänsten) för att överleva? Nej, jag vet att jag har familj o vänner som ställer upp o hjälper mig, men tänk de stackarna som inte har någon som kan hjälpa till ekonomiskt..

Är det rätt att man ska söka ekonomiskt bistånd från soc bara för att arbetsgivaren är för slö för att skicka in ett papper?

AAAAGHGHGRRR *morrar*
Nu ska min arbetsgivare få ett trevligt litet samtal!

...första gången jag bröt armen..

Ja, det var ett tag sen jag kom hem från ortopeden men jag var helt slut när jag kom hem så jag var tvungen att slumra en stund..
Handkirurgen kliade sig i huvudet o sa att operation var ju vad han rekomenderade, kruxet var bara att han inte kunde garantera att jag nånsin kommer att bli bra i armen...
Det var tydligen flera fel.. jag har 20graders vinkling på en benet i underarmen... + att det andra benet är för !långt!? därav smärtan i lilla knölen vid handleden..
Jaha, men det lät ju bra... eller inte.
Han svor åt dem som hade tagit hand om mig första gången jag bröt armen. Han tyckte att de absolut skulle ha opererat in en skena från första stund.
Jag har googlat på armbrott o i de flesta fall opererar de alltid in en skena om det visar sig att båda benen i underarmen är av. Precis som det var på mig, men som vanligt så är jag såklart ett undantag från allt som har med majoriteten att göra.
Vafan, är jag ett experiment eller? Vi provar på Camilla om det går att göra si o så.. Nehe det gick inte, oops.. Äh, på med nytt gips bara...














Här är en ungefärlig vinkel på strålbenet, fast den går uppåt...










Här visar svarta strecket hur högt upp mitt armbågsben går..











Summan av kardemumman: Handkirurgen skulle prata med fler kirurger om vilken åtgärd som ska göras.
1. Förlänga ena benet
2. Förkorta det andra
3. Bryta upp brotten o justera båda
4. Ingen operation, kan inte justeras 100%
5. Något annat...





Ja, jag vet inte vad jag ska säga mer.. ORKAR INTE!!

Idag har jag fått två brev från sjukhuset.

Det ena är från Dr M.K, min senaste läkare, som säger att jag så snart som möjligt ska få träffa handkirurgen M.W.
Det andra brevet är en kallelse till ortopedmottagningen till Dr C.B, 19/2 kl 13.30.

Jag blir lite förvirrad när det står på M.Ks brev att jag kommer få vänta och sen när jag öppnar det andra så är det en kallelse, fast inte till handkirurgen?

Vad händer? Finner inga ord.. Inget nummer som man kan ringa till o fråga heller..

Ont ont ont, överallt!! Jag kan inte gå normalt o det blir bara värre o värre =)

Var på sjukan idag o fick inga klara besked om någonting.. Jo jag blir sjukskriven tills vidare o besked på vad röntgenbilderna visade får jag tidigast imorgon, men så lär det inte bli..
Jaha hur går man vidare?
Bit ihop eller bryt ihop.
Eller bryt ihop o kom igen..

Allt detta hände ca 8 dagar innan jag skulle börja jobba efter min sjukskrivning. I stället blev det en förlängd sjukskrivning.

 

När jag skulle ta bort gipset andra gången så skulle jag bara träffa en syster. Jag krävde att en läkare skulle titta på armen innan jag gick därifrån och att jag skulle få en röntgen. Läkaren kom, men nån röntgen fick jag inte. Nu skulle det verkligen inte vara någon fara med min arm. Allt skulle bli bra nu...

På mitt andra sjukintyg står det att jag är i behov av sjukgymnastik efter avgipsningen men någon sådan fick jag inte.

 

Allt som allt så tycker jag inte att jag har blivit bra behandlad under mina besök inom vården!

Jag har haft olika läkare varje gång och ingen har visat något större intresse för just MIN brutna arm x 2. Som patient vill man att läkaren ska ta skadan på allvar och inte behandla en som att man är en i mängden utav armbrott. Speciellt inte efter att man brutit den 2 gånger under 2 månader. Jag har uppfattat alla läkare som att de har varit nonchalanta. De jobbar bara efter standard och rutiner, inte efter patientens behov och problem.

Eftersom alla människor ser olika ut och läker olika så borde det inte finnas nån standard-utlåtande om vad man ska göra och inte göra.

 

Sammanlagt har jag varit sjukskriven i 5 månader. Detta har naturligtvis påverkat mig både socialt och psykiskt.

Socialt så tappade jag väldigt mycket eftersom jag inte kunde spela fotboll. Under min första tid med gips hade jag ofta värk och när jag tog värktabletter blev jag trött. Jag orkade inte umgås med vänner och familj så mycket som jag ville. När jag träffade nya människor eller vänner som man inte sett på länge så fanns det bara ett samtalsämne, min arm..

Psykiskt har jag inte varit lika glad som vanligt. Jag blev såklart ännu mer deppig efter andra gången man bröt armen. Orkade jag gå igenom det här en gång till? 

Jag gjorde en anmälan mot sjukhuset och läkaren som skrev ut mig, men fick avslag. Någonstans vill man få upprättelse, för allt slarv som jag ser det.

Jag har ofta varit arg och irriterad pga att jag har varit så begränsad och handikappad. Jag har hela tiden varit beroende av någon. Självklara saker i min vardag, klarade jag inte av längre.

Självförtroendet gick mer eller mindre i botten.

 

Mellan ortopeden och handrehab har det inte varit något sammarbete överhuvudtaget. Jag har själv fått tagit kontakt med arbetsterapins handrehab på sjukhuset. Där träffade jag en kvinna som har varit till mycket hjälp. Jag berättade om min orörlighet och minskad muskelstyrka. Hon hjälpte mig att skaffa en stödskena till armen och har kontrollerat min rörlighet. Hon har även hjälpt mig fått en ny röntentid eftersom min arm ännu inte går att rotera fullt ut.

I och med nedsatt rörelseförmåga har jag kompenserat det med resten av kroppen. Detta har nu orsakat att min kropp felbelastar när jag lyfter eller rör mig i vissa vinklar.

Detta har påverkat mig i jobbet och min hälsa. Hela min högra sida har drabbats, från axeln ner till vaden. När jag spelar fotboll får jag krampkänningar i vaden och i arbetet tar överkroppen mest stryk.

På jobbet känner jag ofta smärta när jag gör olika lyft och när jag bär saker. I vissa fall klarar jag inte av att göra mina arbetsuppgifter, då får mina kollegor göra dem åt mig.

 

Det som händer nu är väntan på en ny röntgen-tid. Läkare och handrehab har kollat på armen och det vekar till 99% som om armen har läkt fel. Det är tydligen en felvinkel på den, därav nedsatt rörelseförmåga. Handrehab sa att jag har 2 alternativ; leva med det eller operation.

Jag väljer så klart operation. Jag vill inte att resten av min kropp ska drabbas mer pga armen.

Just nu känns det väldigt tungt! Att behöva gå med helarmsgips en tredje gång inom ett år känns fruktansvärt. Ensamheten, tröttheten, värken, vardagens problemlösning...

Psykiskt är det ganska knäckande.

Det som oroar mig just nu är att de inte kan göra någonting åt det, att jag måste leva med detta handikapp. Att resten av min kropp ska bli lidande. Att jag inte kan jobba med det jag vill, inte spela fotboll.

 

Det enda som jag tycker har varit positivt med hela den här resan är kvinnan på handrehab. Hon ser MIG och vill verkligen hjälpa mig. Hon tar mina brott på allvar och tycker liksom jag att jag har blivit dåligt behandlad, resan igenom.

Det mesta har varit en negativ upplevelse. I mina ögon fungerar inte sjukvården så bra som jag trodde. Inga personliga bemötanden, eller någon läkare som man får förtroende för.

Jag tycker att rutiner bör ses om...

Jag har inte blivit kallad till ett enda återbesök för att kontrollera hur det går med min arm.

 

The End..

Smärtan fortsatte... Jag tränade fotboll, fast inte för fullt. Jag försökte använda armen så normalt som möjligt.

Till slut var det dags för avgipsning.

Armen var så klart svag och ganska orörlig efter 6 veckor i gips.

Jag berättade om smärtorna som jag haft men det kändes inte som läkaren tog det på allvar.

Jag hade även två knölar där brotten var. Jag blev lite orolig och frågade vad det var för något. Läkaren berättade lite snabbt och oförklarligt vad det berodde på, men mycket klokare blev jag inte på det svaret.

Jag frågade ang fotbollsträningarna, om man kunde börja direkt och om det var något skydd man kunde använda när man tränade. Träna kunde jag göra direkt, men jag skulle inte göra saker som gjorde ont. Ang skyddet så förstod han inte vad jag pratade om utan hänvisade mig någon annanstans, som han själv inte riktigt visste var det var. Inget svar där alltså..

Att brottet skulle gå upp igen var i stort sett en omöjlighet eftersom jag haft gips i 6 veckor, sa han.

Jag fortsatte träna fotboll, men var så klart försiktig och jag lindade ett bandage runt armen för säkerhetens skull.

Jag hade mer eller mindre tjatat mig till att få gå till handrehab, men till arbetsterapins handrehab på sjukhuset fick jag inte komma, Istället fick jag en remiss till Alnö vårdcentrals sjukgymnast.

Sjukgymnasten kollade på min arm och skickade med mig några papper med olika övningar på som jag skulle träna. 2 veckor senare skulle jag komma på återesök.

 

2 veckor efter att jag hade tagit bort gipset, dagen innan jag skulle till sjukgymnasten, spelade jag match med fotbollslaget. För säkerhetens skull använde jag fortfarande bandage.

Vid en kollision med en motspelare fick jag en smäll på armen. Jag hoppades att smärtan skulle gå över. Jag intalade mig själv att det bara gjorde ont av själva smällen, det skulle gå över... Smärtan var inte lika hemsk som när jag bröt armen första gången.

Jag försökte använda armen som vanligt den kvällen, men det gjorde ont hela tiden.

 

Dagen efter var det återbesök hos sjukgymnasten. Jag berättade vad som hänt och att jag hade riktigt ont i armen. Jag berättade att rörelseförmågan och styrkan var helt nedsatt.

Hon tog tag i min arm och vred för att kolla rörelsen. Då blev smärtan för mycket och jag började gråta.

Hon sa att jag skulle gå hem o vila armen över helgen och komma tillbaka på måndag om det inte hade blivit bättre.

På väg ut genom dörren så möter vi en läkare. Hon stoppar honom och rådfrågar om min arm. Han skickar oss till en annan läkare. Den läkaren klämmer och känner på armen och säger att den känns bra, men att jag kan få åka in på en akutröntgen för att slippa vara orolig.

Väl inne på röntgen visar det sig att båda brotten har gått upp...

 

Ännu en kvinlig läkare, hon och en syster skulle lägga nytt gips på mig. Hon kollade på röntgenbilderna och konstaterade att benen låg fint, så nån operation behövdes inte.

Mamma och jag fick också se på bilderna och vi reagerade över att det inte såg så fint ut. Det såg ut som en kross-skada, med benflisor och knölar. Men tydligen berodde det på den tidigare läkningen. Hon tyckte att det såg helt normalt ut.

Åter till gipsningen. Efter flera försök fick de till gipsningen. De höll på flera gånger att lägga om, byta storlek, ta bort, lägga in skummgummi som de glömt, rätta till armen i rätt vinkel m.m. Det kändes inte riktigt som att de hade koll på vad de gjorde. Sen fick jag sitta och vänta i en timme på att gipset skulle torka.

Två systrar kom in för att såga upp gipset med hjälp av en såg-sträng. De höll på i minst 10 minuter innan de gav upp. Läkaren och systern som hade lagt gipset hade lagt ”röret” på fel ställe... Det blev mycket rivande och slitande i min arm då kan jag lova.

Läkaren fick komma tillbaka och skulle försöka såga upp gipset med en liten ”rondell”såg. Hon och systern visste inte hur den fungerade utan höll på att dividera fram och tillbaka om vem som skulle göra det, hur man skulle göra det och var man skulle såga. När läkaren tillslut tar sågen i handen och bestämmer sig för att göra det så fick mamma nog. Hon sa att nu fick de hämta någon som kunde! Man kunde väl inte göra som man TRODDE, tänk om det blir fel! Läkaren hämtade en manlig läkare med brytning som visade hur det skulle gå till.

Någon röntgen efter denna gipsning fick jag inte.

 

Något som jag reagerade över, förutom hela den här cirkusen, var att första gången som jag blev gipsad så sågade man inte upp gipset. Men andra gången så var det tydligen väldigt viktigt att man sågade upp gipset, så det blev en springa ifall armen skulle svälla.

Vad är det som är rätt och fel? Varför behandlas man olika av olika läkare? Är det inte samma rutiner vid samma typ av gipsning?

Varför kontrollröntgade de inte armen efter att slit som den utsatts för?